PÄLSDJURETS VÄLBEFINNANDE

ETT VÄLMÅENDE DJUR GER DEN BÄSTA AVKASTNINGEN

Om djuret ändå insjuknar eller skadas, bör det omedelbart få vård. Farmaren behandlar och medicinerar djuren enligt veterinärens anvisningar.  Ett djur som trots vården inte tillfrisknar avlivas. I vissa fall är avlivningen skonsammare för djuret än en utdragen vård. 

På en stor pälsfarm med tusentals djur är det inte ovanligt att se sjuka eller skadade djur. Till pälsdjursuppfödarens vardagsrutiner och yrkeskunnande hör att i ett tidigt skede notera djur som är i behov av vård och direkt sätta in nödvändiga behandlingsåtgärder. 

Näringen har två anställda veterinärer. Uppgifterna omfattar förebyggande hälsovård för djuren, utarbetande av planer för sjukdomsbekämpning, utredning av sjukdomar och vård och behandling av sjuka djur samt rådgivning till farmarna. Syftet med egna interna veterinärresurser är att trygga djurhälsovården och tillgången till veterinärtjänster.

Fotogalleri: 

HUR VET MAN NÄR ETT DJUR MÅR BRA?

För att kunna bedöma ett djurs välbefinnande krävs kunskap, yrkesskicklighet och erfarenhet. Bäst lämpad för att bedöma djurets välbefinnande är den person som sköter djuren varje dag.

Skötaren observerar sina djur och noterar avvikande beteende, förbrukning av vatten och foder, aptit, tillväxt och ser till helhetsresultatet. Granskningen kompletteras då och då av fysiologiska mätningar. En systematisk daglig övervakning är viktig.  

Att behandla djur som människor är inte viktigt för djuret. Alla djur vill inte ens ha en människa i sin närhet, men djuret måste vänja sig vid att skötas av en människa. Särskilt för långlivade produktionsdjur är en god relation till skötaren viktig, även med tanke på avkastningen.

Att sköta om sig själv är också att värna om djurets välbefinnande. Den uppfattningen stöds också av observationer som Evira gjort om djurskyddsförseelser: den bakomliggande orsaken är oftast uppfödaren dåliga fysiska, mentala eller ekonomiska tillstånd.   

I ett missriktat syfte att främja djurens välbefinnande åstadkommer man till och med lidande, både för människa och för djur. Svartmålningen av uppfödarna som ”djurplågare” och det ständigt ifrågasättandet av pälsnäringens berättigande är en tung börda för uppfödarna.