Ett pälsdjur äter det som inte duger åt andra, och hela pälsdjuret utnyttjas, från ben till gödsel.

Pälsdjurens välsmakande foder baseras på slaktbiprodukter. Av näringen i dessa foder står cirka 40 procent av biprodukter från köttförädling och biprodukter från fiskförädling för drygt 20 procent.

Genom att använda biprodukter som är otjänliga för människan till djurfoder kan man förvandla avfallet till en resurs: i stället för att bortskaffa avfallet till stora kostnader kan en köttförädlare sälja sina biprodukter till foderindustrin.

I uppfödningen av pälsdjur är huvudmålet ett högklassigt skinn, men också de andra delarna av kroppen har ett värde: ingenting går till spillo, även pälsdjurens kroppar återvinns till 100 procent.

I samband med pälsningen skrapas skinnet och kroppen rent från fett som tas tillvara för tillverkning av biobränsle. Djurfett används som råvara för svavelfri biodiesel, som på pälsfarmen kan utnyttjas som ett rent bränsle i fodertrucken. Mängden biodiesel är ännu liten men ökar hela tiden. Av kroppens övriga delar tillverkas benmjöl som är ett utmärkt kalciumtillskott i pälsdjursfoder.

Då fodret omvandlats till gödsel och komposterats fungerar det bra som gödselmedel. Pälsdjuren producerar cirka 200 000 ton gödsel per år, varav största delen används i komposterad form i åkerodling.

Leena Harkimo antog sig nya utmaningar som lobbyist för pälsnäringen våren 2016. 
 

”Vi måste inse vilka möjligheter vi har att utnyttja pälsgödsel till exempel som växtunderlag för blommor och grönsaker. Och slaktbiprodukter som är ett problem inom livsmedelsindustrin är ju en råvara för pälsfarmarna. Pälsdjuren bidrar på sätt och vis också till skyddet av Östersjön i och med att det med strömmingsfångsten samtidigt försvinner 150 ton fosfor årligen ur havet.” När man jämför belastningen i Viksbacka avloppsreningsverket i Helsingfors är årligen ungefär 20-25 ton fosfor.